Lgr11 - en ny läroplan med sikte på förmågor

1 november hade vi en gemensam fortbildningsdag på Älvkullen. Vi vill nu komma igång ordentligt med implementeringen av den nya läroplan med kursplaner som ska börja gälla nästa läsår (2011-12), vi fick höra hur en panel med lärare funderar kring de nya styrdokumenten och vi gjorde värderingsövningar där det blev tydligt att det finns en stark optimism inför att arbeta med de nya tydligare målen, och en vilja att göra det tillsammans. Jag hade tillsammans med Susanne Thomasson fått i uppdrag att prata kort om vad den nya läroplanen kommer att betyda för måluppfyllelse och bedömning i matematik, och jag valde att vara ganska konkret och utgå från de fem förmågorna som beskrivs och vilka utmaningar vi har framför oss, men också hur väl detta arbete länkar i det vi redan gjort. Ungefär följande blev det:


Med en fot stadigt placerad i läroplanens "Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan använda sig av matematiskt tänkande för vidare studier och vardagslivet", med fokus på ett antal, 5 stycken, förmågor som vi hittar i slutet av syftet i vår nya kursplan i matematik:

1. Förmågan att formulera och lösa matematiska problem, välja och värdera strategier och metoder för problemlösning.


2. Förmågan att använda och analysera matematiska begrepp (till exempel likhet, area och triangel)


3. Förmågan att välja och använda lämpliga matematiska metoder för att göra beräkningar och lösa rutinuppgifter.


4. Förmågan att föra och följa matematiska resonemang.


5. Förmågan att använda ett matematiskt språk för att samtala om och redogöra för frågeställningar, beräkningar och slutsatser. (Från Lgr11)

Allt detta återkommer i kunskapskraven sist i kursplanen som Skolverket just lägger sista handen vid (kommer i dec 2010), men går också att följa genom det innehåll som beskrivs i det centrala innehållet för de olika stadierna. Vi ska fortsätta arbeta med Tal och tals användning, algebra, geometri, sannolikhet, samband och förändring. Precis samma struktur som vi har i Höörs lokala mål.

Vi får en "bok" där läroplan och kursplaner vävs ihop till en bok att ha i bakfickan. Läroplanen har ibland kallats för poesidelen. Att vi får mer styrning i det centrala innehållet kan, om alla följer det, innebära mer likvärdiga bedömningar. I många andra ämnen talar man om att få en gemensam referensram, det tycker jag redan vi har i matematik, mycket tack vare vårt tidigare målarbete. Det vi behöver enas om är förmågorna, hur vi arbetar med att utveckla dem och bedömning av dem. man kan säga att det vi har gjort de senaste åren är att vi har skaffat oss en gedigen kunskap om innehållet, delat upp det i en för oss logisk ordning över de olika årskurserna 1-9. Nu behöver vi lägga krut på att sätta oss in i hur vi bedömer förmågorna på ett likvärdigt sätt. Innehållet är tydligare beskrivet, antalet kunskapskrav är färre, i matte från 70 till ca 30. Men ribban ligger kvar på samma nivå. Syftet med reformen är enligt Björklund inte att förändra innehållet, bara göra det tydligare och mer uppkagt för en likvärdig bedömning, något som har varit problematiskt de senaste 16 åren.

I kunskapskraven finns progression, utveckling av kunskaperna beskrivet på tre nivåer inom de tre områdena fakta, förståelse och analys. Ibland har man lite slarvigt haft dessa nivåer som kriterier för G, VG och MVG, men faktum är att alla elever ska ges förutsättningar att komma så långt som det är möjligt inom alla de tre områdena.

Vi behöver berätta för varandra hur vi arbetar för att göra detta möjligt och synligt för elever, föräldrar och oss själva. I matteutvecklingen just nu vässar vi våra redskap, ett varierat praktiskt arbetssätt som kompletterar våra matteprat och genomgångar omväxlat med arbete med uppgifter i läromedl. Detta leder till en god måluppfyllelse, och det kommer att bli ännu bättre, roligare för eleverna och för oss. Det som känns är att mattepedagoger som deltar på träffar inte står still i sin undervisning. De brinner, tycker om sitt ämne, de sliter för att (ofta utan extra pengar och med pyttelite planeringstid) bygga upp aktiviteter, tydliggöra målen och se sina elevers kunskaper.

Vår skola förändrades 1994, vi fick då den första målstyrda läroplanen. Den var medvetet luddig och öppen för lokala tolkningar och det blev stora olikheter, vilket man nu försöker rätta till. I särskolan som nu kallas grundsärskolan får man en egen läroplan med samma grund som grundskolan. Man plockar bort skrivelsen "...efter elevs förutsättningar", detta passar inte i en målstyrd skola. Det blir nu lättare att arbeta mot andra kursplaner. I nya skollagen kap 10, paragraf 19 står att en elev kan få betyg från både grundskolan och särskolan. Ytterligare möjligheter för samarbete och inkludering öppnar sig.

Det värsta som kan hända nu är att var och en fortsätter som hon/han alltid gjort, rycker på axlarna och tänker att det blåser snart förbi det här med den nya skollagen och läroplanen. Då får vi ingen målstyrd skola nu heller.

Det bästa som kan hända är om vi nu sätter oss in i den nya läroplanen tillsammans, fortsätter diskussionerna och utvecklar vår undervisning och förmåga att bedöma likvärdigt, inte bara innehållsmål, utan också de fem förmågor verje elev har rätt att utveckla i vår undervisning: problemlösning, begrepp, metoder, resonemang och matematiskt språk.

Vi får en ny läroplan Lgr11 av Jan Björklund men nu bygger vi den tillsammans. Nu börjar varje lärares arbete (själva i klassen) och tillsammans (i Höör och på varje skola) med att göra den begriplig och kopplad till elevernas drömmar, framtidsplaner och arbete i skolan vanliga tisdagar och torsdagar, och... det ska bli roligt att fortsätta det här arbetet tillsammans med er!

Vår studiedag inleddes med denna film som påminner om för vems skull vi är lärare.

I believe in you! / Christel Jansson, matematikutvecklare